FATIMA

& Abdul Rahmans guld

Fritt efter Selma Lagerlöfs Herr Arnes Penningar (1904)

Istället för Selma Lagerlöfs Marstrand och Solberga i Bohuslän på 1500-talet, så utspelar sig detta i norra Syrien, omkring år 2014, under den tid då ISIS (Daesh) kontrollerade stora delar av landet.

Synopsis

Fatima i Raqqa

Den unga muslimska svenskan Fatima, 22 år gammal, har på eget bevåg åkt till Raqqa - som hon trodde som volontär via en islamisk biståndsorganisation - men som i själva verket var ett dolt arrangerat äktenskap inom en konservativ sunnitisk miljö. Hon arbetar nu i hushållet hos imam Abdul Rahman, en gammal och lärd sunnitisk teolog med stort inflytande i trakten. Han är förmögen, äger mark och har samlat stora mängder kontanter och guld för att rädda bybor undan svält och mutor till de väpnade Daesh-grupperna som härjar i området.

En natt bryter sig tre svenska legosoldater in i huset. De har anslutit sig till ISIS efter år av hemlöshet och misslyckade liv hemma i Sverige. De kallar sig Sir Archie, Sir Reginald och Sir Filip — namn som de själva givit sig, ett slags hånfullt eko av riddarvärdighet. Under förhören med imamen går något fruktansvärt snett. De misshandlar, torterar och mördar honom och hela hushållet, inklusive imamens unga dotter Zayna som blir brutalt våldtagen och knivhuggen, en flicka som blivit som Fatimas kära fostersyster. De tre rövarna tar allt av värde – pengar, guld, gamla religiösa skrifter – och tänder eld på huset för att dölja spåren. Men de märker inte att Fatima har överlevt. Hon har gömt sig under en hög mattor i förrådet, halvt kvävd av rök, traumatiserad, men vid liv.

När gryningen kommer är huset bara en ruin. Torarin, en svensk biståndsarbetare som livnär sig som chaufför och småhandlare i området, är en av de första på plats. Han hittar Fatima förvirrad, sotig och chockad. Han tar henne med sig till Raqqas utkant, där flyktingar och hjälparbetare försöker leva i väntan på att kriget ska dra förbi.

Fatima återfår sakta livsviljan, men bär på en tung upplevelse av skuld att hon inte dog med de andra utan att hon överlevde som på deras bekostnad. En kväll möter hon en man som säger sig heta Aris. Han talar svenska, bär civil klädsel, men har ett rastlöst, mörkt sätt. Hon anar något bekant över hans röst, men förstår inte vad. Mot alla förnuft börjar hon ty sig till honom. Han är den första som får henne att skratta igen.

De talar om att fly. Han säger att han har pengar och kontakter som kan smuggla dem till Turkiet och därifrån till Europa. Men hon märker att han aldrig berättar varifrån han fått sina pengar.

Nätterna blir längre. En kväll drömmer Fatima om hennes döda värdfamilj som sitter vid ett bord, stilla och tysta, och att imamens dotter Zayna sträcker ut handen mot henne. På morgonen vaknar hon iskall som av Zaynas mjukbleka och kalla händer - och med upplevelsen att ha blivit kallad av familjen.

Samma dag avslöjas Aris’ verkliga identitet. Fatima ser honom på en efterlysningsaffisch som spridits av kurdiska motståndsstyrkor: ett foto på tre svenska män efterlysta för mord, plundring och samröre med Daesh. Aris är Sir Archie!

Fatimas värld rämnar. Hon inser att hon älskar sin fostersysters mördare.

Hon försöker fly, men Aris märker hennes oro. När han förstår att hon vet, slår paniken till. Han tar henne som gisslan i ett desperat försök att nå den turkiska gränsen. Hon försöker förtvivlat tala till hans samvete, men det är som om något i honom redan gått sönder.

I ett övergivet stenhus i öknen når berättelsen sin slutpunkt. De tre svenskarna är på flykt. Aris har tvingat med sig Fatima som försöker övertyga honom att ge upp, att återvända till mänskligheten, men han ser ingen väg tillbaka. När de kurdiska styrkorna slutligen hittar dem, tar Aris henne som sköld. En skottlossning bryter ut. Hon träffas av en kula och dör i hans armar. Blodiga tas Aris och kumpanerna tillfånga.

Torarin åker ut i öknen och identifierar Fatimas kropp. Han lägger en vit sjal över hennes ansikte. Och ur flyktinggruppen lösgör sig en grupp kvinnor som sakta vandrar över den vita sanden för att hämta och ge Fatima en värdig begravning.

BK 2025-11-03