Fröken Julie

Dramaten

April, 2022

Kyss min fot! Platsen: ett kök. Makten: ett par stövlar; den frånvarande grevens markör som vidmakthåller social kontroll. Vad gör ett par stövlar i ett vanligt kök? Hur går det till att implementera hierarki genom symboler för makt. Och hierarki i dialogen: vem styr vem? Går det att vara jämlik? På vems villkor? I ett kök eller på ett slott.

Strindbergs pjäs från 1888 rörde sig nydanande från drama till lustspel till tragedi. Utan omsvep eller scenografiska övergångar. Plötsligt skiftar scenariot medan scenografin är densamma. Men i denna uppsättning förändras även scenografin, men subtilt: plötsligt efter en mörkläggning är de förut nästan osynliga och svagt fluorescerande gardinerna bara borta! I den här produktionen, signerad Marie-Louise Ekman, har de bedagade, åldrande och rutinartat lätt uttråkade skådespelarna Marie Göranzon, Krister Henriksson, och Per Svensson (som oväntat spelar Kristin) att äntligen sätta upp ”Fröken Julie” på en stor scen, typ Dramaten.

Problemet är bara att den lilla skådespelarguppen spelat den hundratals gånger och de är både professionellt stolta men verkar också vara rätt less på hela grejen, vilket man som åhörare bevittnar genom ett närmast osynligt läckage av små fel i det annars minutiöst återgivna strindbergska replikskiftet som efterhand liksom blir tröttare och mer okoncentrerat och ibland med slarvande melankoliska slapstick – jag antar att detta är en medveten regi... eller också det bara skicklig skådespeleri – såsom en pjäs i pjäsen. För att till sist spåra ut – också närmast omärkligt bara rinna ut i sanden.

För att vara kritisk: de subtila skiftningarna, nästan omöjliga att upptäcka, kräver att man är förtrogen med originalmanus och originalanvisningar - annars tappar man lätt poängen – jag antar att jag missat en del - och egentligen också osäker om det hela är med avsikt eller inte... Jag blev också efterhand alltmer fotöljerad, liksom skådespelarnas gradvisa iaf före paus alltmer tröttare anslag, som om också jag sett och hört det här tusentals gånger. Vad är det nya? Förutom att vi alla åldras och trampar runt i samma gamla hjulspår och samma gamla slitna manus. Att vår historia och olösta konflikter är gengångare på sig själva?

2022-04-23