HÄGRING 38
av Kjell Westö
November, 2020
Är musikstycket Bolero av Ravel ett tema i skuggorna av romanen Hägring 38? Musikstycket är förrädiskt repetitiv, men fylld av variationer - inget är sig likt och inget blir sig likt - allt förändras - knappt ett anslag är detsamma, men verkar så lika och samma samma samma smma ma sm amma…
Och med musiken och boken kommer förtätningar och obekanta anslag som ibland återvänder, men ibland inte: Hur var det egentligen med den pojkaktiga rodderskan och målerskan med kortbyxor som i sin båt från ingenstans plötsligt dök upp på ön när Thune var ute hos Arelius på Söderskär den där ödesdigra sommaren? - hon som Thune tyckte sig dyka upp inne i stan helt obemärkt och försvinna (fanns hon ens?) - vad gjorde hon där? - anslaget antyds, tynar bort, återvänder och försvinner.
Thune minns. Men vad minns han? Återkommande minnen av sitt och Gabis liv i stillbilder, antydningar och förvrängningar ibland som närmast falska minnen - vad är verklighet? - minnen svävar och försvinner, inget är detsamma, repetitivt, Thune ältar och ältar repetitivt, inget är beständigt, men återkommer. Musiken maler på. Ibland disharmoniskt. Där! en oboe. Trummorna! Fru Wiiks liv flätar sig in, vännerna flätar sig, fascismen flätar sig in, historiken flätar in, den elaka mamman och systersonen flätar sig. Konflikterna. Släkterna. Ambivalensen. Osäkerheten. Ambitionerna. Finska inbördeskriget. De vita och röda. Fascismen. Hitler. Förnekelser. Bolsjevismen. Övergreppen. Täta sanningar och tysta skrik! Och allt kan gå åt helvette - sakta, men säkert, och obemärkt intill allt sammanfaller i ett skrällande crescendo. Där någon äntligen gör något. Oväntat och skrämmande... Det här är dock en roman skriven av en manlig författare, och att Kjell Westös' fröken Miljafröken á la fru Wiik är dominant och egentligen styr händelse- utvecklingen är en remarkabel antipatriarkalisk utinveckling.
Det här är inte en recension, inte ens en senfärdig sådan, men ändå..., det är något i romanens kulisser som pockar på uppmärksamhet... något som gäckande håller sig i bakgrunden...
Läs också Marita Hietasaaris artikel i Finsk Tidskrift nr 5, 2017: "Kroppens minne och själens skörhet: Inbördeskriget i Kjell Westös Hägring 38".